Hundhelg

Vilken proppfull helg det varit! Lördagen ägnades åt klickerdag med Maria Hagström! Jätteroligt och blev en väldigt trevlig dag med många kända ansikten. Massor av bra tips och i slutet av dagen ville jag bara hem och sätta igång med träningen. Istället stannade jag på vägen och gjorde ett par spårupptag :-S

Och så kom då söndagen med instruktörsutbildning på Lidingö BK och Sofia och jag passade såklart på att träna bevakning innan  Gjorde två patruller med ljud till Nixa och blev varse att hon hade så mycket med sig från förra träningen att hon inte skulle fått någon retning alls den här gången. Fick lite stress och lite ljud och tänkte egentligen bryta men tog en chansning och gick en sväng för att sedan gå på stigen åt andra hållet och då hade Nixa rätt arbetskänla och vi kunde köra på. Jättefin markering gjorde hon också och kunde hålla ljudet riktigt länge. Nästa patrull blev ännu bättre eftersom hon var så inne på spårupptag och gick och dammsög marken när figgen startade. Hon flög upp och gjorde en jättebra markering direkt. Så himla bra blev det!

Instruktörsutbildningen handlade om inlärning och vi fick jobba i grupper med olika hundar och filma processen. Jag fick äran att shejpa lärarnas bc-valp Lova som var såå duktig och dessutom världens sötaste

Åkte förbi mamma och plockade upp Becky på vägen hem men fastnade på deras vardagsrumsgolv med Becky, en påse korv och en klicker. Hade uppenbar Beckyabstinens efter att ha varit ifrån henne ett par dagar.. Sen blev det plugg med inavelsberäkningar och avelsgranskningar på olika raser hela söndagskvällen. En riktig hundhelg… alltså precis som vanligt…

Instruktörsutbildning & bevakning

I söndags var Sofia och jag så duktiga! Trots 10 minusgrader infann vi oss på Nacka BK halv 9 på söndag morgon för att hinna med lite träning innan vi skulle starta instruktörsutbildningen kl 10.

Vi la upp en patrullstig och den här gången fick Aco börja. Så himla duktig är han men ibland har man lust att sätta en klädnypa för nosen på honom när man ska träna ljud

Vi var lite kluvna till hur man ska hantera att han alltid vindar, ska Sofia verkligen ignorera vindmarkeringarna bara för att det är en ”ljudfigge”? För vi vet ju inte när han faktiskt har vind och när han bara testar. Bollade det med Sussi och hon kunde som vanligt bringa klarhet i situationen. ”Skit i om det blir att Sofia får ignorera hans vindmarkeringar” sa hon. ”På den hunden räcker det med att belöna upp det ett par gånger sen när ljudet sitter.”

Han gjorde iaf jättefina ljudmarkeringar alla tre gånger och kom farande ut till mig och höll på att slita armarna av mig i kampen som vanligt

För Nixas del var det också en jättebra övning, vi gjorde lite visa-övningar innan vi kom in i skogen så hon fick springa fram till Sofia och kampa. Hon är lite seg nu eftersom hon är skendräktig, allt går liksom lite långsammare än vanligt men hon är lika med som alltid.

När hon sen gjorde sin första markering fick hon hålla ljudet en stund innan jag släppte fram henne och då var det ingen tvekan ut. Hon verkar ha släppt misstänksamheten hon fick ett par gånger efter ljudmarkeringar så nu är det bara glädje

Idag har vi varit ute i skogen och myst och fotat lite. Här kommer ett par på Nixa:

Godkänt inträdesprov Försvarsmaktshund!

I lördags gjorde Nixa och jag inträdesprov till Försvarsmaktshundsutbildning. Gick såå bra så nu är det bara att hoppa på tåget. Den här kursen började egentligen i somras men eftersom jag gått utbildningen tidigare fick jag hoppa på nu, men får antagligen certa senare eftersom Nixa bara är knappt 9 månader nu och får inte certa förrän i november då hon är 18. Ska iaf bli så himla roligt att starta ordentligt nu, vi har ju tränat ändå, men det är så kul att få strukturen som kommer med en kurs

Så nu gäller det att sätta fart med tjänstehundslydnaden, har ju knappt börjat med framförgående…

I tisdags körde jag och Sofia några patrulleringar med ljud till både Aco och Nixa och fastän vi bara gjorde tre stycken per hund så blev det en jättebra träning. Vi fick verkligen precis rätt effekt på båda hundarna och var jättenöjda båda två

Idag har vi varit på inomhusträning men det blev inte så mycket träning alls. Nixa är lite seg och lättfrustrerad just nu efter löpet så då tänkte jag att bra, då kan jag köra Becky istället. Och Becky, ja hon var jättepå tills hon plötsligt fick så extrem hicka att hon kräktes och sen fortsatte hon hicka våldsamt under hela träningen så ngn apportering, som var dagens tema, blev det inte tal om… Tokiga tjejer man har… Imorn blir det spår på morgonen!

Spår x 2

Tjohoo! Idag har jag ätligen fått se resultatet av allt jobb med passiv markering av spårapporter!

Har ju jobbat i någon månad med att shejpa in att Nixa ska lägga sig ned vid en spårpinne. Anledningen till att det tagit sådan tid är att jag har varit riktigt petnoga. Jag villl att hon ska lägga sig så att pinnen hamnar mittemellan framtassarna och att hon tittar på den tills jag klickar (allt för att den ska vara lätt för mig att hitta när man jobbar med små föremål som apporter.) Jag har än så länge jobbat enbart med tävlingsspårapporter, men tänkte börja generalisera till olika sorts föremål så snart hon associerar liggmarkeringen till spåret.

Ja, upp till bevis alltså. Jag lade två pinnar i första spåret och i slutet en plastlåda med köttfärs i (med lock på). Innan upptaget gjorde jag ett par repetioner av liggmarkering med en pinne på parkeringen så att hon skulle ha det färskt, sen fick det bära eller brista. Det brast.  Nixa är ju tränad med apporteringsmarkering förut, iofs med leksaker, men ändå. Hur som helst så plockade hon upp pinnen i munnen och vände sig mot mig. Jag hade stannat och låtsades inte om vad hon gjorde och då stannade hon istället och släppte pinnen. Sen trillade poletten ner och hon slängde sig ned med pinnen mellan tassarna. KLICK!

När jag beönat gjorde vi ett par repetitioner till innan vi fortsatte att spåra och vid nästa pinne var det ingen tvekan! Och så kom vi då till slutet och matlådan. Jätteglad sprang Nixa fram och puttade och buffade på lådan. Men inget hände. Så tittade hon på mig, men matte fattar ju som vanligt ingenting… Till slut så lade hon sig iaf ner ( iofs för att försöka bearbeta den med tänderna, men vad gör det?) KLICK! Och då plötsligt blev det fart på matte som kastade sig fram och öppnade lådan så Nixa kunde äta (att köttet var fruset till en hård klump verkade inte försämra effekten det minsta)

I nästa spår var det lite mer flyt. En apport och en matlåda och nu var det ingen tvekan nånstans. Så himla roligt att se resultatet nu när jag har jobbat så mycket med det här! Hoppas att snön snart försvinner så vi kan spåra mer!

Bevakning!

Oj oj oj! Jag är visst ingen höjdare på det här med att blogga! Idag tänkte jag iaf skriva om dagens bevakningsträning på värmdö bk.

En hel del snö var det, och som om det som låg på marken inte räckte så fortsatte det att vräka ned under hela dagen. Lilla Nixa fick dispens att ha täcke på sig i basen men vad hjälper det när hon ligger på en filt som är täckt med 1 dm snö?!

Men det var nog trots allt jag som besvärades mest, för Nixa skötte sig i allmännhet (läs: för att vara en första klassens unghundsrebell) bra i basen.

Övriga hundar körde vindmarkeringar med blandade resultat, men så satt vi allihop en fast bevakning i snön. Gick verkligen toppen, hade lite okynnespip, men det var nog bara att vänta med tanke på kylan och snön, och att vi redan hade varit ute och mestadels stillasittande i flera timmar.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med dagen, ska fortsätta med fasta bevakningar som förut, men måste börja patrullera mer med ljud också.

Vi har även hållit på för fullt med att shejpa in passiv markering av spårapporter, så bara snön ger med sig lite så ska jag ut och applicera det i spåret också!

Memea Mohlin 1/12

Var som sagt på föreläsning av Memea Mohlin i tisdags och tänkte dela med mig av några utvalda delar

Det var första gången jag såg/hörde på Memea Mohlin, men var förväntnigsfull eftersom jag tycker så mycket om hennes böcker. Framförallt skriver hon väldigt roligt och ger mycket exempel som ofta får en att både skratta och att tänka till.

Något hon pratade om nu som jag tyckte var väldigt intressant var skillnaden mellan att lära in t.ex. ett trick och att träna bort ett ”problembeteende” t.ex. utfall, och vad det är som gör det så mycket svårare att lyckas med det senare.

Hon gjorde två spalter på tavlan med rubrikerna gå slalom mellan benen och, just, träna bort utfall.

Det första hon skrev under slalom-spalten var att när vi ska träna på det så erbjuder vi hunden aktivitet (vilken hund vill inte ha det?) medan i det andra fallet ska vi försöka få hunden att avstå från aktiviteten (att göra utfall som ju bränner massa energi ) och erbjuder den istället passivitet.

När vi ska lära in ett trick är vi oftast på gott humör och harmoniska till sinnes, till skillnad från hur vi känner oss (aningen upprörda?) när vi ser en anna hund närma sig och ska försöka kontrollera vår best (står jag stadigt? kan jag hålla hunden? vad pinsamt inför den andra hundägaren! etc.) samtidigt som vi faktiskt ska försöka lära den nåt..

Inlärningssituationen är ofta pedagogiskt upplagd då vi ska lära in ett trick, vi tänker oss stegen som hunden måste kunna, är på en ostörd plats.. När vi däremot står mitt i hetluften innan ett utfall så är hunden redan blockerad och då spelar det ingen roll hur pedagogiska vi än försöker vara.

Vinsten vid slalomträningen, t.ex. en godisbit är ju höjden med tanke på vad som annars erbjuds på den störningsfria plats vi befinner oss på. Vinsten av ett utfall är oftast ökat avstånd till ”utfallsoffret”, för hur ofta släpper man ihop två hundar som står och munhuggs på håll?

För varje gång vi upprepar slalomtricket (med belöning) så befäster vi det. Vi är också medvetna om att det kommer att ta åtskilliga repetitioner. För varje utfall hunden gör och får vinst (ökad avstånd) befästs beteendendet. Dessutom glömmer vi gärna bort att vi måste nöta in ett nytt beteende också, utan förväntar oss att hunden ska fatta efter att den gjort rätt en eller två gånger (att vi faktiskt lyckats avleda/bryta hunden och belönat) och blir förtvivlade om den sedan återgår till att göra utfall igen den tredje gången…

Oj, vad mycket text det blev!

Stoppar där nu så kanske det blir nåt mer från föreläsningen framöver.. All text ovan är alltså fritt tolkat stoff från Memea Mohlin.

Fast bevakning och spår

Idag har jag och Nixa hunnit med två spontana torrbevakningar under promenaden och ett kort spår på äng.

Nixa är ju vid det här laget någorlunda införstådd i vad vi gör när vi sitter stilla och bevakar (även om hon blir lite otålig ibland) och börjar förstå innebörden av ”pass på!”.

Däremot när vi rör oss har vi bara patrullerat inför spårupptag och alltså inte alls för att ta upp ljud (som jag iofs tänkt lägga in snart)

Hur  som helst  så tänkte jag inte riktigt på vad detta skulle leda till när jag under promenaden upptäcker en (ofrivillig) figge ca 50 meter ut i skogen snett framför oss.  Jag tar såklart tillfället i akt att koppla om Nixa och viskar ”pass på” och ”före”.

Nixa, som under halten redan har plockat figgen ser helt förbluffad ut när hon hör kommandot och kastar sig sedan ut i kopplet med dammsugarmunstycket (nosen) före och skriker med hela kroppen: Var är spåret, var är spåret?!?!?!

Såklart! Pass på + före har ju alltid betytt spår så hon släppte figgen och letade efter spåret istället!

Så nu är det så dags att börja lägga in ljud under patrulleringen, precis vid starterna tänkte jag, så att hon lär sig att det kan betyda ljud där också. Gör om, gör rätt matte, och vänta dig inte att lillan kan räkna ut allt på egen hand

Spåret gick vi förresten i mörker så vi körde i koppel och halsband. Gick ungefär som förväntat men hon höll ett väldigt lågt tempo..? Inte för att Nixa nånsin har speciellt bråttom men nu lunkade vi nästan.. Kan ha varit mörkret?

Kvällen bjuder på föreläsning av Memea Mohlin.

Första inlägget…

Denna blogg är skapad enbart för att få tillgång till en annan sida och alltså inget planerat projekt.. Om den kommer att användas eller inte återstår att se…